STORSEGELTRÄFFEN PÅ ÅLLEBERG

När man läser om Ålleberg så påstås det att inuti berget ska finnas en stor sal där jättar vakar över bygden, färdiga att rycka ut vid ofärdstider, men just idag har vi jättar även på utsidan av berget........

Det känns riktigt högtidligt för en gammal depronflygare att få fara till Ålleberg och ta del av IGG:s Storskalasegelträff.




Utsikten från västhanget och från restaurangen är helt makalös. Restaurangen är öppen varje dag året runt, så har jag gjort lite reklam även för denna fina inrättning....



Nåja, det är ändå för modellflyget som vi är här idag.
Här är det mesta en storlek större, minst. Den största segelmodellen har en spännvidd på 9 meter!!!





Det märks att arrangörerna är proffs, ordning och reda är vad som råder här. Det gäller att hålla reda på kön, alla är ivriga att få bli bogserade....




Som sagt, en storlek större är modellerna. En del bär sina, andra drar dom i ett snöre bundet i nosen....






Ja sen ska jättarna upp i luften också. Motorn i denna bogserare är på 400 cc. och 23 hkr.. Så blir det stigvinkel därefter.

WILGA modellerna dominerar bland dragarna. Det är inte svårt att bli förälskad i en WILGA!!! Och härligt ljud blir det med dubbla ljuddämpare.

Det är en häftig syn att se jättemaskinerna dra iväg mot skyn. Man förundras över dragkraften i bogserarna, stigvinkeln framgår dåligt av bilderna...

Här är entusiaster samlade från minst fem länder, många har rest långt för att komma hit. Vädret är verkligen från sin bästa sida idag även om sidvinden är lite för kraftig stundtals.

Cuben är en riktig bjässe med boxermotor, Norrmännen kan minsann! Men man måste nog ha en stor bil för att få plats med denna modell i bagageutrymmet!!!

--------------------------------

HÄR NEDANFÖR EN LITEN FILM FRÅN TRÄFFEN

http://www.youtube.com/watch?v=jqjKJiVjehw

STORA MODELLER

Plötsligt en kväll så blev det flygeri med ett par riktigt stora modeller. Uno med sin U-CAN DO och Olle Roupe, en legandarisk flygare med Ultralätt maskin i hangaren, kom med sin fina dubbeldäckare.


Olles SE-5:a är mycke skalalik. Den ser så där ruggig ut som om den stått ute länge i dimman på ett fält i England i slutet på första Väldskriget.

Motorn är en verklig raritet, en av de bästa som finns, en Laser 4 takt. Och den går makalöst fint förstås, tillverkad i England.

Det är ytterst viktigt att motorn får bränsle i alla lägen och det kollas genom att hålla nosen uppåt med motorn igång innan start.

Uno flyger SE-5:an på premiärflygningen, motorn går fint, kvällen är härlig och ljudet är en njutning för en gammal modellflygare som bara flyger eldrivna modeller numera.

Unos modell är en riktig jätte som sagt, får nätt och jämt plats på längden i en Volvokombi med nedfällda säten!!!! Han funderar på att sälja den och mer syssla med mindre modeller framöver.

Men visst är det en mäktig syn och ljudet lockade en hel del publik som stannade upp och tittade, det händer aldrig när jag flyger med mina skräpmodeller.....

Det är verkligen roligt när det händer lite oväntade saker. Och ikväll var det verkligen en överraskningarnas kväll....

Även Daniel fick prova på Olles nya, det gäller att passa på när tillfället dyker upp. Själv kände jag mej som nåt som katten släpat in med min Buskflygaremodell byggd av golvisolering, HJÄLP!!!

-----------------------------

Bilderna är klickbara och tagna med en mobilkamera............

ROLAND OCH GABOR

Gabor ringer: "ska vi prova min nya modell"? Vem kan avstå från ett sånt magiskt ögonblick i jordens historia. Inte jag, särskilt som det gäller en dubbeldäckare som är Gabors stora passion.... Modellen är välbyggd som vanligt, "en enkelvingad bygger jag på tre timmar, men denna var jobbig"....




Roland är också med, han ska köra med sin nya maskin som till skillnad mot mycke annat kan gå åt alla håll. Den är inte olik en Krabba när den far iväg i sidled.



Här pågår nåt slags rådslag inför första flygningen. Det är nåt fel på programmeringen!!

Nåja så småningom hittar Gabor problemet och alla kan andas ut!!!






Plötsligt är modellen i luften, den KAN verkligen flyga sakta, ja den kan nog inte flyga fort, vingarna bromsar.

Och visst är det nåt särskilt med en ny maskin som dessutom flyger bra. Gabor behärskar den perfekt, inga farligheter alls. En 20 gramsmotor och 3-cells 300 ack. svarar för energin.

Denna långvingade modell fick också lufta vingarna ikväll, men motor ack och propeller passar nog inte ihop för den orkade knappt lyfta, där återstår en del utprovning....

STORT OCH SMÅTT.......

När aktiviteten på modellflygfältet är obefintlig, (med få undantag) så kan man roa sej med att besöka platser där det pågår aktiviteter. Jag for till Älmhults flygdag i mitten av maj där bl.a. denna YAK brummade runt och gjorde en häftig uppvisning.



Flyg lockar fortfarande storpublik så även här. Människor i alla åldrar vill vara med och kolla när duktiga piloter visar upp sina kunskaper...



Mycke att se även på marken, som denna vackra gamla Thiger Moth tillverkad 1935!

Tillbaka till hemorten där det hänt stora saker, den gamle har byggt ny modell och KÖPT NY RADIO, de ni! Hädanefter ska mina modeller styras med hjälp av en 2,4 GHz sändare. Alltså helt fritt från störningar och med en skanner som håller reda på kanalen istället för att byta kristall för hand....

Men den nya modellen är nästan exakt som min gamla trotjänare men utan blessyrer av skilda slag. Det är skoj med lite nytt!!!

Som vanligt, det enkla är roligast för den Gamle. En enkel X-TWIN från det stora varuhuset kan vara hur roligt som helst att flyga runt med. Och så enkel att vem som helt klarar av den...

Det är nåt magiskt med en flygmodell som surfar runt på en liten luftkudde på hög höjd, denna X-TWIN väger bara 20 gram men flyger helt makalöst om man trimmar tyngdpunkten , köp en sån.........

Tänk om en sådan modell funnits när jag var en liten knatte. Minns en liten flygande Örn som man kunde få om man köpte ett paket ÖRNCHOKLAD. Det var en höjdare att komma över en sån pappmodell. Tiderna har verkligen förändrats..........

HOVS HALLAR...

Sommaren har kommit och Ladusvalorna sitter på en tråd och tittar ut över en vacker kuststräcka väster om Hovs Hallar. Den ligger på norra sidan av Bjärehalvön, men det vet väl de flesta....



Här samlas modellflygare för att flyga hang, alltså segla på uppvindarna med Hallands Väderö i bakgrunden.



Det är långt mellan modellflygarna ibland, mannen till vänster kommer från Malmö och Roger till höger är från Tvååker och Daniel från Hyltebruk...


Här får modellflygarna samsas med skärmflygarna som också flyger hang här, om det blåser tillräckligt förstås. Annars ligger de stora tygen platta på marken, men då kan man som Mats i mitten hålla en lektion i konsten att hantera dessa stora tygskärmar, det verkar inte lätt att få de att fungera...

Vingar är det rätta för hangflyg enligt en del entusiaster, nåt annat är inte att tänka. Och visst är det enkelt att spänna fast vingen utanpå en ryggsäck och vandra iväg utan minsta problem...

Längs kusten går Skåneleden som trafikeras av både människor och djur. De är ganska nyfikna de här vackra ungdjuren men för det mesta går det bra att samsas.

Som sagt, vingar ska det vara, helst från USA eller Nya Zeeland. Som synes, det är inte "bara en fligolitbit" som seglar fram i luften.

Men Daniel han håller fast vid sin BLASTER, tillverkad i UKRAINA. Daniel vann med drygt en timma i luften utan att landa och utan att använda motorn! Men hangflyg kan man syssla med med den enklaste modell, jag brukar flyga med min "Buskflygare" och det funkar fint, med mitt mått mätt!!

FALLSKÄRMSHOPPNING.......

Ännu en söndagsmorron när Daniel har tid att flyga med den Gamble. Dagen till ära är vi iförda nyinköpta "Kinamössor". De är utrustade med "tvärdrag" genom upptagna hål på sidorna. Någon påstår att jag liknar Castro?
Jag är som vanligt försedd med min kära Buskflygare medan Daniel flyger sin YAK 54 som vanligt. Så det är skillnad på han som kan och han som inte kan........

Piloten i blå skjorta kom med posten i torsdags och med hjälp av diverse funderingar så fick jag lirkat honom på plats, men det var inte lätt. Det var en äventyrlig investering, jag hade inte frågat om lov. Men Daniel blev nöjd och betalade.

YAKen är verkligen en välflygande maskin, som gjord för avancerad flygning även som modell.

Ett stort tack till de som kom på att man kan driva modellplan med elmotor. Fy så kladdig denna fina modell hade varit med en förbränningsmotor i nosen...

För att inte tala om vibrationerna som hela tiden försöker skaka sönder modellerna. Hjälp!

"Hon som håller reda på den Gamble" brukar påminna mej om att jag en del dagar flyger morron, middag och kväll, det stämmer nog om vädret är det rätta. Det är inte lätt att avstå, det är makalöst roligt att flyga denna enkla apparat och pila runt i luften...

Vadå, en Dansk flagga på en svensk Buskflygare? Jag har ju en ide om att hobbyn ska kosta så lite som möjligt och vad gör jag när jag saknar blå och gul färg. Jag målar med den röda filtpennan som vanligt! Och då blir flaggan Dansk...

Piloten har jag snidat av ett balsaflak och utrustat honom med en halsduk av omtagen till julgardinerna. Allt ska komma till användning, jajamensan.

Jag har ju länge funderat på att köpa en tub heliumgas med tillhörande ballonger. Men det projektet stupade omgående när jag fick veta kostnaden. Istället inhandlades en fallskärm på leksakavdelningen på det där stora varuhuset. Det blev betydligt billigare om man säger så......

Fallskärmen bogserar jag till väders med ganska tuff stigvinkel som synes. Det är prima magneter i min 19 gramsmotor.

Snabbt är modellen på hög höjd och det är där som mitt nyinstallerade servosläpp ska få göra nytta.

En liten rörelse på släppspaken så lossnar ekipaget och dalar så sakta till marken. Daniel har tagit bilderna till inlägget, han är ganska duktig med kameran.

Det är nåt magiskt med luften, utan att synas så har den en sån makalös kraft. Man behöver ju bara tänka på vad höga vindhastigheter kan ställa till med.

Det gäller som vanligt att hålla sej ifrån trädtopparna. Många gånger har vi fått klättra för att få tag på modeller som landat i träden. Mer förr om åren än nu, vi har nog blivit försiktigare allteftersom...

Som vanligt så är jag en varm anhängare av enkla modeller, särskilt om man inte klarar de mer avancerade. Många modellflygare börjar tyvärr sin modellflygbana med alldeles för svåra modeller och då kanske det inte slutar så bra....