Ännu en söndagsmorron när Daniel har tid att flyga med den Gamble. Dagen till ära är vi iförda nyinköpta "Kinamössor". De är utrustade med "tvärdrag" genom upptagna hål på sidorna. Någon påstår att jag liknar Castro?
Jag är som vanligt försedd med min kära Buskflygare medan Daniel flyger sin YAK 54 som vanligt. Så det är skillnad på han som kan och han som inte kan........
Piloten i blå skjorta kom med posten i torsdags och med hjälp av diverse funderingar så fick jag lirkat honom på plats, men det var inte lätt. Det var en äventyrlig investering, jag hade inte frågat om lov. Men Daniel blev nöjd och betalade.
YAKen är verkligen en välflygande maskin, som gjord för avancerad flygning även som modell.
Ett stort tack till de som kom på att man kan driva modellplan med elmotor. Fy så kladdig denna fina modell hade varit med en förbränningsmotor i nosen...
För att inte tala om vibrationerna som hela tiden försöker skaka sönder modellerna. Hjälp!
"Hon som håller reda på den Gamble" brukar påminna mej om att jag en del dagar flyger morron, middag och kväll, det stämmer nog om vädret är det rätta. Det är inte lätt att avstå, det är makalöst roligt att flyga denna enkla apparat och pila runt i luften...
Vadå, en Dansk flagga på en svensk Buskflygare? Jag har ju en ide om att hobbyn ska kosta så lite som möjligt och vad gör jag när jag saknar blå och gul färg. Jag målar med den röda filtpennan som vanligt! Och då blir flaggan Dansk...
Piloten har jag snidat av ett balsaflak och utrustat honom med en halsduk av omtagen till julgardinerna. Allt ska komma till användning, jajamensan.
Jag har ju länge funderat på att köpa en tub heliumgas med tillhörande ballonger. Men det projektet stupade omgående när jag fick veta kostnaden. Istället inhandlades en fallskärm på leksakavdelningen på det där stora varuhuset. Det blev betydligt billigare om man säger så......
Fallskärmen bogserar jag till väders med ganska tuff stigvinkel som synes. Det är prima magneter i min 19 gramsmotor.
Snabbt är modellen på hög höjd och det är där som mitt nyinstallerade servosläpp ska få göra nytta.
En liten rörelse på släppspaken så lossnar ekipaget och dalar så sakta till marken. Daniel har tagit bilderna till inlägget, han är ganska duktig med kameran.
Det är nåt magiskt med luften, utan att synas så har den en sån makalös kraft. Man behöver ju bara tänka på vad höga vindhastigheter kan ställa till med.
Det gäller som vanligt att hålla sej ifrån trädtopparna. Många gånger har vi fått klättra för att få tag på modeller som landat i träden. Mer förr om åren än nu, vi har nog blivit försiktigare allteftersom...
Som vanligt så är jag en varm anhängare av enkla modeller, särskilt om man inte klarar de mer avancerade. Många modellflygare börjar tyvärr sin modellflygbana med alldeles för svåra modeller och då kanske det inte slutar så bra....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar